Första föräldramötet
Nu har jag varit på mitt första föräldramöte.
Dottern fick stanna hemma med sambon som hade jobbbat natt. Vi hade fattat det så att det bara var föräldrar som skullle gå och att barnen inte skulel vara med och eftersom våran närmaste barnvakt bor 40 mil bort så bestämde vi att sambon skulle vara hemma och jag skullle gå. Men då jag kom dit insåg jag att vi hade kunnat gå hela familjen eftersom en del av de andra föräldrarna hade med sig sina barn. Men men... Nu har jag iaf varit där och träffat personalen, omställningen kommmer ju vara värst för mig som inte är van att gå någonstans utan dottern. Var tänkt att hon skulle somna och sova tillsammans med sambon medan jag åkte i väg, men hon vägrade somna för hon visste attt jag skulle åka iväg. Så när jag kommer hem igen så hör jag i trappphuset att hon grinar och ropar efter mamma... Min stackarns lilla gumma! Hade det inte varit för att jag vet att hon har det bra tillsammans med sin pappa så hade jag nog brytit ihop, men jag vet ju hur skoj de 2 kan ha det tillsammans och då inte sambon är hemmma så frågar hon ju efter sin pappa hela tiden. Då jag kom in genom dörren så kommer dottern springande emot mig och skrattar genom tårarna och ska visa mig en massa saker och hon ska pusssa och krama på mig och babblar oavbutet. Just nu sitter vi i köket och dottern har just somnat av utmattning i sin stol! Vilket hon aldrig gör annars! Men nu sover hon sitttandes där, ska bära och lägga henne i soffan strax. Lilla gummman! Är ju inte bra attt hon sover nu så här sent för då får hon ännu svårare än vanligt att somna på kvällen, men men...
Dottern fick stanna hemma med sambon som hade jobbbat natt. Vi hade fattat det så att det bara var föräldrar som skullle gå och att barnen inte skulel vara med och eftersom våran närmaste barnvakt bor 40 mil bort så bestämde vi att sambon skulle vara hemma och jag skullle gå. Men då jag kom dit insåg jag att vi hade kunnat gå hela familjen eftersom en del av de andra föräldrarna hade med sig sina barn. Men men... Nu har jag iaf varit där och träffat personalen, omställningen kommmer ju vara värst för mig som inte är van att gå någonstans utan dottern. Var tänkt att hon skulle somna och sova tillsammans med sambon medan jag åkte i väg, men hon vägrade somna för hon visste attt jag skulle åka iväg. Så när jag kommer hem igen så hör jag i trappphuset att hon grinar och ropar efter mamma... Min stackarns lilla gumma! Hade det inte varit för att jag vet att hon har det bra tillsammans med sin pappa så hade jag nog brytit ihop, men jag vet ju hur skoj de 2 kan ha det tillsammans och då inte sambon är hemmma så frågar hon ju efter sin pappa hela tiden. Då jag kom in genom dörren så kommer dottern springande emot mig och skrattar genom tårarna och ska visa mig en massa saker och hon ska pusssa och krama på mig och babblar oavbutet. Just nu sitter vi i köket och dottern har just somnat av utmattning i sin stol! Vilket hon aldrig gör annars! Men nu sover hon sitttandes där, ska bära och lägga henne i soffan strax. Lilla gummman! Är ju inte bra attt hon sover nu så här sent för då får hon ännu svårare än vanligt att somna på kvällen, men men...
Kommentarer
Postat av: Therese
Här hemma är det tvärtom, Elias är extremt pappig. Han har varit det i typ ett halvår nu.. Inte så kul för mig att känna mig ''värdelös'' precis... Fast är det bara jag å Elias hemma eller om vi är hos andra så kommer han till mig, men är min sambo med så är det dit han går.. ;)
Trackback
